Storån som avvattnar de avlägsna fjällsjöarna i Storådalen åker vi över i västra änden av byn. Strax börjar klättringen uppåt mot Höstsätern, vägen planar snart ut och vi åker över flacka tallhedar till Gröveldalsvallen där Carl von Linné övernattade under sin fjällresa år 1734. Vi kör försiktigt för längs hela Fjällvägen är det gott om renar och ibland ser man också älg eller om man har riktig tur till och med björn. Vid Hemsjön kan man se hur rester av den gamla landsvägen slingrar mellan grusåsarna.

   Så småningom når vi bron över Grövelån, Frönbergets förkastningsbrant reser sig i väster, skogen tätnar och vägen stiger upp mot Floåsen som består av några högt belägna gårdar. Floåsens gammelsåg, en enbladig vattendriven ramsåg byggd 1856 och fortfarande i körbart skick, är värd ett besök. Följ den lilla stigen österut ca 700 m till Sågbäcken. Sågen användes förr bara under ett par veckor varje vår i snösmältningen då vattenföringen i bäcken var tillräcklig.
Nästa by vi kommer till är Sågliden med en liten bensinmack till höger när vi kommer in i byn. Från Sågliden kan vi göra en avstickare upp till Lövåsen som för länge sedan var en fäbodvall använd av Idrebor. Bofasta flyttade hit i början av 1800 talet och många av de gamla byggnaderna står kvar uppe på backen en liten bit från vägen. Vid klart väder har man härifrån utsikt över de norska fjällen. Om du känner dig hungrig finns det bra mat på Lövåsgården.

   Från Sågliden fortsätter vi till Storsätern, också en gammal Idrefäbod med åtminstone en bevarad byggnad från 1600 talet. Vid Nedre Fallet finns en enkel rastplats och många prövar fiskelyckan i ån. Särna-Idre fiskevårdsområdes fiskekort krävs alltid vid fiske . Bakom klockstapeln och gravplatsen brusar det lite högre Övre Fallet. Mitt i byn ligger matbutiken Fjällbua och en liten bit längre norrut Storsäterns Kapell.

   Så kommer vi till korsningen där vägen svänger mot Norge men ännu är det för tidigt att lämna den här vackra dalgången och vi kör till höger upp mot Grövelsjön. När vi kommit upp för de första backarna har vi Småbruket Västerbäcken till höger och lite längre fram ser vi skidliftarna vid Grövelfjäll. Grövelsjöns Fjällstation ligger högst upp i vägens ände.

   Till höger strax innan vi når fjällstationen går en liten grusväg upp till en parkering belägen alldeles ovan trädgränsen. Här kan man fjällvandra en liten bit upp på fjället och efter bara några hundra meters promenad har man en betagande utsikt ut över dalgången med de norska fjällen i bakgrunden.
Vägen till vänster nedanför fjällstationen går ner till Grövelsjöns södra strand. Sjön som har ett klart kallt vatten är 7 kilometer lång och den norra änden sträcker sig in i Norge till Sylen, en liten fjällby i väglöst land. Båtturer över sjön till Sylen går på förmiddagar och eftermiddagar under sommaren och hösten. Roddbåtar och canadensare finns också att hyra här.
Kanske har du nu bestämt dig för att stanna en eller ett par nätter i området. Övernattningsmöjligheter finns så gott som alltid vid något av hotellen eller i en uthyrningsstuga.
Tillbaks ner till Storsätern och vidare mot Norge. På vägskylten står det Elgå. Vi passerar den smala bron över Grövelån och åker upp för backarna in i naturreservatet. Inne i skogen till höger finns fortfarande den gamla Norgevägen kvar. Denna förbindelse med Elgå var Grövelsjöområdets första körbara länk till omvärlden, byggd något år före 1920. Vägen till Idre byggdes först ett decennium senare och öppnade möjligheten för de första bilburna och bussburna gästerna att komma hit . Gamla furor och granar kantar vår väg och vi når så småningom upp på höjden där skogen öppnar sig och låter vägfararen se fjällen.

   Lite längre fram till vänster går en kryssmarkerad vandringsled, en bit av Kungsleden, ner till Valdalsbygget, fram till 1922 en fjällgård med bofasta men senare använd som fäbodvall fram till slutet av femtiotalet. Gården har välbevarade gamla byggnader, en rejäl raststuga och är numera en levande fäbod sommartid. Här kan man köpa kaffe och en matbit. Gångavstånd från parkeringen vid vägen ca 2 kilometer.
Vi fortsätter. Över riksgränsen in i Norge. Här gäller det att köra försiktigt. Tamboskapen, oftast får, går lösa i skogen och vistas ofta på vägen. Så småningom kommer vi upp på kalfjället, vägens högsta punkt, 840 meter över havet. Här har vi en milsvid utsikt och platsen är en bra utgångspunkt för korta eller långa fjällvandringar. Vid riktigt hårt väder på vintern stängs vägen över fjället.
Vi rullar vidare ner i Elgådalen mot vägkorsningen vid Röstvollen. Ska vi åka vidare in i Norge måste vi svänga till vänster mot Drevsjö här, men först gör vi en avstickare till Elgå, en liten levande by vid vägens ände intill sjön Femund. Här finns överallt levande jordbruk, en matbutik, fiskrestaurang, och en liten fiskindustri. Varje dag kommer passagerarbåten Femund 2 ner från sjöns norra ände och vissa dagar fortsätter den ända ner till Femundsenden i söder. Elgå är en av utgångspunkterna för de vandrare och fiskare som ger sig in i den vidsträckta nationalparken Femundsmarka.

   Vi vänder söderut igen. Från vägen mot Drevsjö ungefär 8 kilometer efter det att vi passerat vägkorsningen vid Röstvollen, går en väg ner till Gutulia. Från parkeringen nere vid Gutulisjön går en stig söderut in i Gutulia Nationalpark med höga naturvärden i bland annat mycket gammal skog. Vid sjöns södra ände ca 2,5 kilometers gångväg från parkeringen ligger Gutulisetra, en välbevarad fäbodvall bemannad med värdfolk under sommartid.
Vi åker vidare söderut och kommer så småningom till byn Sorken vid Femundens strand. Här kan man hyra kanot för kortare eller längre tid vid Femund Canoe Camp. Efter ytterligare några kilometers resa längs Femunden kommer vi ut på Riksvej 26 som är sammanbunden med Riksväg 70 som vi lämnade i Idre.